Fram med kattgodiset!

Att det alltid ska vara så mycket krångel!
Varför häller inte Matte ut godiset på golvet med en gång?!

Snart vaknar Leo och då ska väl han också ha, den dumma skrikhalsen!

Leo och blommorna

De vackra tulpanerna fick inte stå länge.
Leo verkar inte riktigt vilja kännas vid sitt nidingsdåd!

Snöleoparden i farten

Den 18 januari i år föll snön men försvann lika snabbt. Leo som tycker om snö fick i alla fall chans att doppa tassen och nosa lite på det spännande vita.

Den lilla svansen blev en stor flaskborste med knyck. Till slut blev det dock för kallt även för en liten snökatt och han styrde kosan med bestämda steg mot ytterdörren och hägrande värme inomhus. Och kanske en lite godsak?

Man borde alltid ha en katt

Med dessa ord avslutades en läsvärd krönika i dagens GP. Och visst är det sant: ett hem utan en en katt känns inte riktigt fullständigt ... Jag tänker på alla katter som förgyllt familjelivet under alla dessa år. Så olika personligheter!
Titta på Simbas uttrycksfulla ögon - han surar idag för han har just medicinerats mot konjunktivit (det låter som ett grammatiskt misstag ...) Och för en liten katt är det ingen höjdare att få en sträng salva i ögonen två gånger om dagen. Jag behöver bara tänka tanken att nu är det dags för medicin och Simba är puts väck! Men en Abessinier är alltför sällskapssjuk för att hålla sig borta en längre tid. Nu ska han låtsas som jag inte finns ett tag. Dock är snart allt glömt och Simba är åter en spinnande, kloande och kelig liten Aby.











Leo bidar sin tid på hatthyllan. Han tänker då inte låta sig medicineras. Men det gäller att hänga med i händelseförloppet för att inte missa tröstgodiset som Simba får efter varje ögondropp. Matte kan ju inte gärna hoppa över Leo när han med ömkligt avundsjukt jamande sluter upp bakom Simba.
Vid det typiska pluppljudet från en kattgodisburks öppnande spetsas fyra öron och 8 lätta snabba lätta tassar med 40 infällda klor ljuder över den bara parketten.

Nytt år med katterna

Julen har förflutit utan några större kattastrofer. Simba, som är familjens absoluta läckergom, har tiggt allsköns godis (godis=all mat som inte ligger på hans tallrik!), jagat skuggor och solkatter och morgongosat.

Leo har varit strängt sysselsatt med att öppna ett antal skåpsdörrar och lådor samt spritt ut innehållet lite varstans. Ljudliga jam har ekat tidigt på morgonen och däremellan har det snusats i riktig gosig vila. Ibland söker han höjderna och kan därifrån visa att han kan skrämmas. Ingen blir dock rädd ...

Simba och Leo önskar alla en riktigt God Jul!

Simba spanar ut på ett litet gäng kajor som haft fräckheten att flockas utanför.
Det har också kommit upp en massa spännande saker på den inglasade terrassen! En vit julgran! Men den är ordentligt Bengalsäkrad, dvs fastlimmad på plats, precis som adventsljusstakarna.

Men julblomman verkar intressant att tugga på - Matte ingriper snabbt; växten lär ju vara giftig men det har ingen talat om för Leo!

Här finns färgglada julgranskulor att riva ner när terrassen inte står under bevakning. Något roligt ska man väl få ha på jul!

The Call of the Wild

Äntligen något intressant på TV. Leo känner det vilda livet på savannen pulsera i hans lilla bengalkropp. Panthera pardus, hans magnifika, djärva och smidiga släkting smyger tyst på stora prickiga tassar, fäller sitt byte, knäcker nacken med sina stora vassa hörntänder och släpar upp det i ett träd. Närbilderna fyller rutan med vackert prickmönster och ibland får man kika in i leopardens jättegap.
Leo vill bara hoppa in i rutan och sälla sig till sina stora vilda släktingar. Fast det verkar ju lite jobbigt att kämpa så för maten: här hemma räcker det att jama lite på morgonen för att Matte ska fara upp som en furie, fylla matskålarna och sedan gå och lägga sig igen trots att klockan redan är fyra.
Jag vill följa med på jakten!
Jag har ju lite erfarenhet av att skrämma kajor...












Vilket vackert stolt djur! Men ...hjälp vilka tänder hon har!
Det är nog bäst i alla fall att jag stannar här på behörigt avstånd!






Här ser man hur lika vi är: titta på våra majestätiska silhuetter, våra vackert rundade öron och kejserligt förnäma nosar och våra kraftfulla nackar. Leopardflickan är ju lite större, men ändå!

Nu blir det för otäckt att se den stora blodiga nosen och slamsorna av gasellen - jag vill inte titta längre!
Men .. det står ju svt2 på leopardens nos - kunde inte Matte ha fixat det i Photoshop! Men, å andra sidan, jag får nog inga mardrömmar av en nos som det står svt2 på!

Titta vad Leo har gjort!

Nu är vi av med den där löjliga lilla dammsugaren för gott! Anfallet skedde då vi var ensamma hemma. Matte kom hem sent omsider och snubblade över dammsugaren som Leo rivit ner och därmed slitit sönder fästet i väggen. Förut var det telefonen, nu dammsugaren. Men det var INTE jag utan Leobusen! Varför kan matte inte lämna tillbaka honom! Han har i vilket fall inte förtjänat något kvällsgodis! Men jag som är en snäll Aby har förtjänat hela kvällsransonen själv!

En sån' katt!

Ett ganska snällt busstreck men regelbundet förekommande. Papperskorgar och tvättkorgar är till för att vältas och innehållet vräkas ur. Varför ska något ligga på sin plats?! Inte med en Bengal i huset inte. Leo vänder demonstrativt ryggen åt fotografen och visar sitt utropstecken. Men Leos svans är inte riktigt rak - den lilla böjen längst ut gör den till ett frågetecken!

Väskor ska också betvingas - denna gången Mattes ryggsäck. Den kändes tung på väg till jobbet men lyckligtvis blev det en koll först innan Matte kom utanför dörren. Och... Leo hade inte kunnat hålla sig tyst länge nog för att kunna smuggla sig in till jobbet!
Men med flitigt arbete med klor och tänder hade Leo lyckats gona in sig ordentligt innan han blev skändligen uthälld.

Nya nidingsdåd!

Brottslingen återvänder till brottsplatsen. Det har varit en aktiv natt.
Det har pysslats och prasslats och bitits i oanvända soppåsar.
Så när man glad i hågen tar fram en ny liten svart påse och häller nedkissad kattsand i den för transport till soprummet, kan det hända att kissig sand och små korvar dunsar rakt igenom den sönderbitna påsen och hamnar på golvet...
Finns det bengalsäkra avfallspåsar?
Samma sak hände med pappkartongen med maskintvättmedel. Märken av små bengaltänder avslöjade varför det rann tvättmedel ur botten!

Inga skåp eller lådor får någonsin vara stängda. Nu var det skåpet under diskbänken som skulle betvingas. Saker som ligger framme är till för att rivas ner. Senast var det telefonen, den nya fina med alla tekniska finesser, som fick sluta sina dagar på sopen. Någonting sprack inne i telefonen när Leo sopade ner den i golvet. Behöver jag tillägga att den nya telefonen är ordentligt fastlimmad på den marmorerade fönsterbrädan. Leo han kämpar men telefonen sitter där den sitter! På sin höjd kan han svepa ner luren.
Simba brukar betrakta nidingsdåden med stort intresse - han längtar nog efter att få leva ut sina bustendenser han också. Men Simba är en lugnare och mer förståndig katt.

De oskyldigas sömn

Här sovs de oskyldigas sömn. Efter nattens busstreck är det gott att vila lite och det sker bäst på Mattes favoritplats på den fina gepardkudden från Sydafrika.
Simba söker sig till tryggheten i kattväskan där han kan gona in sig ordentligt och slipper bli störd av retstickan Leo.

Inget kan väl utstråla sådan total frid som en sovande katt?

Men, knäppte det inte till i köket? Simba vaknar tvärt och börjar spana med både ögon och sjätte sinne. Snart hörs ljudet av lätta kattassar över parketten och ett vigt katthopp upp på arbetsbänken i köket. Leo snusar vidare och Simba fick inte napp denna gången. Än är det inte tid för kvällsleken "gömma godiset".