Med dessa ord avslutades en läsvärd krönika i dagens GP. Och visst är det sant: ett hem utan en en katt känns inte riktigt fullständigt ... Jag tänker på alla katter som förgyllt familjelivet under alla dessa år. Så olika personligheter!Titta på Simbas uttrycksfulla ögon - han surar idag för han har just medicinerats mot konjunktivit (det låter som ett grammatiskt misstag ...) Och för en liten katt är det ingen höjdare att få en sträng salva i ögonen två gånger om dagen. Jag behöver bara tänka tanken att nu är det dags för medicin och Simba är puts väck! Men en Abessinier är alltför sällskapssjuk för att hålla sig borta en längre tid. Nu ska han låtsas som jag inte finns ett tag. Dock är snart allt glömt och Simba är åter en spinnande, kloande och kelig liten Aby.
Leo bidar sin tid på hatthyllan. Han tänker då inte låta sig medicineras. Men det gäller att hänga med i händelseförloppet för att inte missa tröstgodiset som Simba får efter varje ögondropp. Matte kan ju inte gärna hoppa över Leo när han med ömkligt avundsjukt jamande sluter upp bakom Simba.
Vid det typiska pluppljudet från en kattgodisburks öppnande spetsas fyra öron och 8 lätta snabba lätta tassar med 40 infällda klor ljuder över den bara parketten.
