Simba och Leo önskar alla en riktigt God Jul!

Simba spanar ut på ett litet gäng kajor som haft fräckheten att flockas utanför.
Det har också kommit upp en massa spännande saker på den inglasade terrassen! En vit julgran! Men den är ordentligt Bengalsäkrad, dvs fastlimmad på plats, precis som adventsljusstakarna.

Men julblomman verkar intressant att tugga på - Matte ingriper snabbt; växten lär ju vara giftig men det har ingen talat om för Leo!

Här finns färgglada julgranskulor att riva ner när terrassen inte står under bevakning. Något roligt ska man väl få ha på jul!

The Call of the Wild

Äntligen något intressant på TV. Leo känner det vilda livet på savannen pulsera i hans lilla bengalkropp. Panthera pardus, hans magnifika, djärva och smidiga släkting smyger tyst på stora prickiga tassar, fäller sitt byte, knäcker nacken med sina stora vassa hörntänder och släpar upp det i ett träd. Närbilderna fyller rutan med vackert prickmönster och ibland får man kika in i leopardens jättegap.
Leo vill bara hoppa in i rutan och sälla sig till sina stora vilda släktingar. Fast det verkar ju lite jobbigt att kämpa så för maten: här hemma räcker det att jama lite på morgonen för att Matte ska fara upp som en furie, fylla matskålarna och sedan gå och lägga sig igen trots att klockan redan är fyra.
Jag vill följa med på jakten!
Jag har ju lite erfarenhet av att skrämma kajor...












Vilket vackert stolt djur! Men ...hjälp vilka tänder hon har!
Det är nog bäst i alla fall att jag stannar här på behörigt avstånd!






Här ser man hur lika vi är: titta på våra majestätiska silhuetter, våra vackert rundade öron och kejserligt förnäma nosar och våra kraftfulla nackar. Leopardflickan är ju lite större, men ändå!

Nu blir det för otäckt att se den stora blodiga nosen och slamsorna av gasellen - jag vill inte titta längre!
Men .. det står ju svt2 på leopardens nos - kunde inte Matte ha fixat det i Photoshop! Men, å andra sidan, jag får nog inga mardrömmar av en nos som det står svt2 på!

Titta vad Leo har gjort!

Nu är vi av med den där löjliga lilla dammsugaren för gott! Anfallet skedde då vi var ensamma hemma. Matte kom hem sent omsider och snubblade över dammsugaren som Leo rivit ner och därmed slitit sönder fästet i väggen. Förut var det telefonen, nu dammsugaren. Men det var INTE jag utan Leobusen! Varför kan matte inte lämna tillbaka honom! Han har i vilket fall inte förtjänat något kvällsgodis! Men jag som är en snäll Aby har förtjänat hela kvällsransonen själv!

En sån' katt!

Ett ganska snällt busstreck men regelbundet förekommande. Papperskorgar och tvättkorgar är till för att vältas och innehållet vräkas ur. Varför ska något ligga på sin plats?! Inte med en Bengal i huset inte. Leo vänder demonstrativt ryggen åt fotografen och visar sitt utropstecken. Men Leos svans är inte riktigt rak - den lilla böjen längst ut gör den till ett frågetecken!

Väskor ska också betvingas - denna gången Mattes ryggsäck. Den kändes tung på väg till jobbet men lyckligtvis blev det en koll först innan Matte kom utanför dörren. Och... Leo hade inte kunnat hålla sig tyst länge nog för att kunna smuggla sig in till jobbet!
Men med flitigt arbete med klor och tänder hade Leo lyckats gona in sig ordentligt innan han blev skändligen uthälld.

Nya nidingsdåd!

Brottslingen återvänder till brottsplatsen. Det har varit en aktiv natt.
Det har pysslats och prasslats och bitits i oanvända soppåsar.
Så när man glad i hågen tar fram en ny liten svart påse och häller nedkissad kattsand i den för transport till soprummet, kan det hända att kissig sand och små korvar dunsar rakt igenom den sönderbitna påsen och hamnar på golvet...
Finns det bengalsäkra avfallspåsar?
Samma sak hände med pappkartongen med maskintvättmedel. Märken av små bengaltänder avslöjade varför det rann tvättmedel ur botten!

Inga skåp eller lådor får någonsin vara stängda. Nu var det skåpet under diskbänken som skulle betvingas. Saker som ligger framme är till för att rivas ner. Senast var det telefonen, den nya fina med alla tekniska finesser, som fick sluta sina dagar på sopen. Någonting sprack inne i telefonen när Leo sopade ner den i golvet. Behöver jag tillägga att den nya telefonen är ordentligt fastlimmad på den marmorerade fönsterbrädan. Leo han kämpar men telefonen sitter där den sitter! På sin höjd kan han svepa ner luren.
Simba brukar betrakta nidingsdåden med stort intresse - han längtar nog efter att få leva ut sina bustendenser han också. Men Simba är en lugnare och mer förståndig katt.

De oskyldigas sömn

Här sovs de oskyldigas sömn. Efter nattens busstreck är det gott att vila lite och det sker bäst på Mattes favoritplats på den fina gepardkudden från Sydafrika.
Simba söker sig till tryggheten i kattväskan där han kan gona in sig ordentligt och slipper bli störd av retstickan Leo.

Inget kan väl utstråla sådan total frid som en sovande katt?

Men, knäppte det inte till i köket? Simba vaknar tvärt och börjar spana med både ögon och sjätte sinne. Snart hörs ljudet av lätta kattassar över parketten och ett vigt katthopp upp på arbetsbänken i köket. Leo snusar vidare och Simba fick inte napp denna gången. Än är det inte tid för kvällsleken "gömma godiset".

Simba har synpunkter

Jag kan inte förstå vad det är för märkvärdigt med den där prickiga busen! Hans löjliga bus ska då alltid dokumenteras medan jag som är en filosofisk och eftertänksam katt kommer i bakgrunden. Jag var faktiskt här först och jag har inte förstört hälften så många saker som Leo. Kanske har jag väst åt några besökande och en och annan klo kanske har fällts ut - men jag är lite rädd för folk jag inte känner... men jag är faktiskt världens vackraste och snällaste abessinier, så det så!

Resväska med svans

Plötsligt upptåckte jag att min resväska var framdragen från sin undanskymda plats under sängen. Konstigt - jag har inget minne av att någon resa är förestående. Och jag kan inte heller minnas att min resväska har svans! Plötsligt rör det sig och se, mysteriet får sin lösning när mer och mer av en randig/prickig varelse kommer i dagen. Leo har alltså lyckats dra fram hela den tunga väskan och öppna dragkedjan för att sedan bereda sig ett krypin!

Utskämda på kattpensionat!

Matte var borta en vecka och Simba och Leo fick bo på lyxhotell i Onsala. Men det föll inte katterna på läppen (nosen?). Leo skrek nätterna igenom med sin MYCKET klara stämma och Simba morrade och väste. Allt medan Matte njöt i fulla drag av all skön konst i Florens och Venedig.
Visste ni förresten att det går en kattmördare lös i Venedig med 29 kattliv på sitt samvete? Jag läste detta på en graffiti nere vid Grand Canal. och vi ska inte tala om alla stackars övergivna katter på Largo di Torre Argentina i Rom. De har det dock efter omständigheterna relativt bra tack vare alla fatastiska frivilliga eldsjälar som ser till att katterna blir närda, kastrerade och kelade med. Så nog ska väl extrembortskämda Leo och Simba kunna klara en vecka utan Matte?
Nu är allt som vanligt igen, kanske bättre än vanligt tack vare min semester och stora hemnärvaro. Dagarna fylls av övning och översättning och ibland av en och annan promenad i sele på gräsmattan. Och det är sååå roligt att leka peek-a-boo i kontorsstolen. Simba gäspar demonstrativt: sluta med stoltramset och fram med maten!!

Kattresa?

Vi föredrar resväskor som liggunderlag och vill helst inte tänka på vad det egentligen innebär att väskan kommer fram: att Matte ska åka ifrån oss, fy så styggt!

Nya strövtåg i naturen

Dessa bilder är från tidigare i våras och det är fortfarande kallt ute. Simba fördrar att hålla sig inne och betrakta världen med ett upphöjt lugn. Leo däremot går ut i alla väder: snö regn eller lite blekt solsken. Det finns så mycket att undersöka och jama åt.






Genom fönstret följer Simba Leos äventyr i "vildmarken".